fredag 18 november 2022

Barnboksveckan, eller hur man får en kollega riktigt, riktigt arg

Sedan ett tag nu har barnboksveckan (som alltid äger rum vecka 46) inlett det nya skolbiblioteksäventyret: en läsutmaning fram till jul, och smyglanseringen av den mystiska följetongen som kommer att ta resten av läsåret att lösa. Det blev väl fallet det här året med.

Som vanligt började allt med att jag vill uppmuntra till läsning… och att jag blir väldigt entusiastisk. Den här gången tyvärr på min kära kollega herr Marshs bekostnad.

 

Jag ”råkade” nämligen påstå att det slutade som det slutade för dinosaurierna för att de inte läste. En gång i tiden fanns det flera tusen dinosaurier på jorden. Långt innan människorna kom. Men så en dag försvann de. De lever inte längre, menar jag. Förmodligen för att de inte läste böcker. Eller för att de inte kunde läsa överhuvudtaget, och sedan tryckte på en lockande röd knapp trots att det fanns en lapp som berättade att man inte skulle trycka på den.

”Nej”, svarade min kollega, ”det var en meteorit från rymden som träffade jorden, orsakade stora naturkatastrofer och förstörde klimatet så att dinosaurierna plötsligt befann sig i en miljö de inte var anpassade till och där de inte kunde överleva.”

Säkert? Var det inte ett hemskt köttätande virus som tog död på alla? Vi har trots allt bara benknotor kvar? Världens första och samtidigt största bilolycka någonsin? En krock som drabbade all morgontrafik, med exploderande lastbilar, förstörda broar och många, många döda dinosauriemammor och -pappor på väg till jobbet eller dinosaurieförskolan? Och vad sägs om den där löjliga möjligheten att dinosaurierna faktiskt är kvar på jorden, som jag demonstrerade genom att vifta med en rosa leksak i den respekterade paleontologens ansikte?

Som ni förstår drev jag det för långt. Så arg han blev! Det kommer att kräva något stort för att få herr Marshs förlåtelse. Som tur är vet jag exakt hur jag bäst kan be om ursäkt: genom att bygga ett jättestort dinosaurieskelett i bibliotekets tak! Med en benknota för varje bok lågstadieeleverna lyckas läsa innan jullovet! Ska vi säga… åtminstone 400?


Inspirationen till läsårets tema: Mass Extinction, av Bulu, publicerat hos Lémployé du Moi, 2011.

fredag 4 november 2022

Små steg

Okej, gänget! Nya aktiviteter, nya presentationsfilmer. Det känns som att jag fortfarande har en (väldigt?) lång väg att gå, men sakta men säkert hoppas jag kunna tillämpa insikterna från mitt förra inlägg med biblioteksrådets kommentarer om vad jag anordnar och hur jag kommunicerar.

I alla fall: nya, starkare samarbeten ingår! Läs, skriv, pyssla och tipsa poesi tillsammans med Elin från Husiebiblioteket och Jovanna från Videdalsskolan. På Husie fritidsgård! Vi bjuder på fika.

 
Och sedan: att läsa med öronen. I skolbibliotekets bestånd finns en massa ljudböcker, de flesta säkert oupptäckta, som ni når både på nätet och i läsappen Biblio. Under två träffar tittar vi på hur vi kan ”bläddra” igenom och vilka topptitlar som gömmer sig där. Ni får tipsa om era egna favoritböcker också! Det blir spel, och fika, och några andra gratis ljudbokstjänster. Välkomna till både mellanstadiets BOKK LUBB och högstadiets Höjaskolan läser!:


fredag 21 oktober 2022

Mot nya arbetssätt…

”En trailer kanske inte är en trailer när klippet blir helt obegripligt.” Lite sådär lät det när jag bad högstadiets biblioteksråd att fundera över varför Höjaskolan läser!-träffarna lockar så få deltagare. Insikten medföljdes sedan av knivskarp kritik. ”Helt fel.” ”Ingen bryr sig.” ”Nej nej nej.” ”Hur tänkte du?”

Bokprat? Det känns nästan kört från början, för vem är nu intresserad av det? Men okej, om jag nu envisas…. Då vill eleverna veta i förväg vad aktiviteten handlar om, inte behöva skanna en anonym QR-kod (och jag som var så stolt över min gerillamarknadsföring). Ju fler detaljer, desto bättre. Det är bra att jag kommunicerar klockslag, men hur länge ska det pågå? Sluttid, snälla. Färger, snälla. Riktiga flyers. Innehåll att dela på nätet. Dessutom vill de helst vara med och bestämma själva. Välja temat, till exempel. Och det ska ALLTID finnas fika. Skriv det, Bram!

Blickande i backspegeln förstår jag anmärkningarna, även om jag fortfarande kan sörja nyfikenhetens död. Vad säger ni när ni tittar på avsnitten från det senaste halvåret?

BOKK LUBB S03 E04: ibland vill jag bara kunna fly härifrån... till framtiden! Men bjuder den på glada nyheter eller katastrofer? Utopi eller dystopi? Mellanstadiets BOKK LUBB var tillbaka och diskuterade de många nya titlarna inom den spännande genren som kallas Science fiction. Och som vanligt blev det: boktips, utmaningar, och mycket mer.


BOKK LUBB S03 E05: den här träffen fick stå för något alldeles nytt! Efter påsklovet välkomnade jag nämligen Höjaskolans mellanstadieelever att återupptäcka bilderboksmagin. Vi läste några av ALMA-aktuella Eva Lindströms fantastiska verk och skapade våra egna korkade berättelser i en riktig skaparverkstad.


BOKK LUBB S03 E06: förra läsårets sista BOKK LUBB! Högläsning och boksnack! Skaparverkstad! Sommarlov och hemligheter!


Samtidigt rullade också högstadiets alternativa bokklubb på. Med, till exempel, Höjaskolan läser! S03 E05, sci-fi-avsnittet. I yttre rymden hör ingen dig skrika… (Okej! Den här trailern var definitivt inte mitt bästa verk, men själva träffarna blev det. Mindmap, boktips, spel! Både på skolbiblioteket och på besök hos Husie fritidsgård.)


Höjaskolan läser! S03 E06: äntligen! Girl power tema!


Och till sist, Höjaskolan läser! S03 E07, även denna om hemligheter...


Hur som helst kommer säsong 4 av både BOKK LUBB och Höjaskolan läser! att se annorlunda ut. Inte lika nördig, kanske (vi får väl avvakta där, hahah). Men med ett mer öppet (kommunikativt talat) visir i alla fall (vad, till vem, var, när, hur?). Håll gärna tummarna! Jag kompletterar mina skolegna träffar med ett förstärkt läsningsrelaterat samarbete med Husie fritidsgård, Husiebiblioteket och Videdalsskolan. Mer info: snart.

onsdag 19 oktober 2022

Ibland blir man inbjuden...

Husiebiblioteket undrade om jag ville vara med i ett inlägg om läsande förebilder på Instagram. Det här blev mitt bidrag...


Jag har världens bästa jobb. Jag får läsa mycket och prata läsning och litteratur hela tiden. Fast nej, det kan faktiskt vem som helst göra. Att jobba på ett bibliotek är som att jobba på ett museum i ständigt uppbyggande där besökarna får låna hem konstverken. Det är samtidigt intimt och socialt och offentligt. Saker händer (HÄNDER! på riktigt, de är betydelsebärande), både inuti och utanpå. Och att jobba på ett SKOLbibliotek tillägger något underbart: jag får följa barn utvecklas som läsare.

Själv var jag också läsare innan jag blev bibliotekarie. Då funderade jag inte så mycket på mina läsupplevelser även om det var just de som drev mig från bok till bok. Jag kan fortfarande vara på jakt efter nästa hjärtstopp. Nästa ”nu sitter jag uppe halva natten för att läsa klart den här fantastiska boken trots att mobilen bredvid kommer att väcka mig klockan 5:40”. Men jag har nuförtiden överseende med en ”mindre lyckad” bok också. Även den skapades från ingenting. Även den försöker uppenbara en hel värld med bara ord på papper. Den kanske skrevs till en annan. Och jag vet att jag kommer att glömma den efteråt, men inte helt, för den kommer att sätta prägel på, kontrastera mot, nästa stora upptäckt.

Jag har älsklingsböcker och favoritförfattare. De blir bara fler och fler. Däremot är denna redan från 2011-2012. En personlig klassiker: Sju minuter över midnatt, av Patrick Ness. Lite kuslig läsning inför Halloween, men inte skräck precis. Snarare… skrämmande äkta. Definitivt sorglig. Vacker. *viskar* Och filmad.

torsdag 6 oktober 2022

Det demokratiska rummet

Jag följer upp inlägget om biblioteksråden med ett till om vårt arbete med demokrati. Medan vi fortfarande väntar på en ny regering kan jag nämligen avslöja hur det har gått när Höjaskolan gick till val. Skolvalet, alltså: ett underbart sätt att få eleverna att själva uppleva något som annars inte brukar vara deras favorit-SO-ämne.

 

Skolbiblioteket förvandlades till vallokal, elevrådet bemannade, och hela högstadiet köade utanför. 


Resultaten? Ja, de ligger väl i linje med hur vi vuxna har röstat, eller hur (i alla fall när det gäller topp 3)? Någon annan får göra en närmre analys. Under tiden hoppas jag framför allt på många fler diskussioner om vad vi vill stå för. Att ständigt reflektera och växa är ett av målen i vår biblioteksplan. Hur kan vi bli bättre människor? Hur kan vi bli en bättre skola?

fredag 30 september 2022

Hur blev det sedan med biblioteksråden?

Som ni säkert vet har vi på Höjaskolan 3 olika biblioteksråd, ett för varje stadie, med elevrepresentanter från varje klass. Under förra läsåret träffades skolans olika biblioteksråden sammanlagt hela 20 gångar! Det är många minuters delaktighet. Men då medföljer också tunga frågor:

- Vad är syftet med träffarna?
- Vad har de lett till?
- Hur kan mötena bli (ännu) bättre?

Biblioteksråden är en viktig informationskanal fram och tillbaka till klasserna. Vilka utvecklingar är på gång? Vilka utvecklingar är uppskattade? Ändringar ska gå åt rätt håll, ska synas, ska förklaras.

I våra biblioteksråd får eleverna dessutom träna på demokrati och medborgarinflytande. Precis som mötenas upplägg är anpassat efter elevernas ålder, så ska råden leda till att verksamheten anpassas efter elevernas behov och önskemål. De minsta eleverna aktiveras på olika sätt: de får redesigna biblioteksmöbler, stapla böcker och visa hur duktiga de är på bokstavsordning. Under tiden pratar vi biblioteksinredning, inköpsförslag, hur det går i en och annan tävling och utmaning, och vad de borde få göra mer av… Idéerna hamnar ofta i likadana spår: MER. AV. ALLT. Även förra året önskades ännu aktivare möten (för de är bäst), fler böcker, fler biblioteksbesök (även med fritidshemmet).


Även de äldre eleverna får kreativa uppgifter ibland (skapa bokryggspoesi, ta selfies och regissera reklamfilmer), men med dem diskuteras oftare bibliotekets regler, inredning och projekt.

Högstadiets biblioteksråd tog fram nya trivselregler utifrån skolbiblioteket som ett delat rum, och boklån som ett socialt samspel. I rummet finns visst en egen, ömtålig stämning som är värd att försvara. Tillsammans reflekterade vi: varför har vi de reglerna vi har? Hur kan vi tillsammans se till att de följs? Hur bär vi ansvar för andras stökiga beteende även när vi själva inte gör något fel?



Och sedan: kan vi inte i år tillsammans jobba för:

- schemalagd tyst studietid i biblioteket,
- tillgång till uppehållsrummet bredvid
- fräschare färger,
- bättre kommunikation om aktiviteter (glada, starka färger även här; tydlig information om vad aktiviteterna innebär),
- ett skolbibliotekspris vid skolavslutningen,
- hörlurar,
- brädspel, kortspel, quiz och frågesport?

Det lär bli övertid för skolbibliotekarien.

fredag 23 september 2022

Hur blev det sedan med Märkliga ting?

"Vi är i trubbel och jag har haft krismöte efter krismöte." Ungefär på det där sättet hade jag tänkt att läsårets bibliotekssaga skulle gå in i sin sista fas: med ett häftigt videoklipp, utrymningslarm och de där sakerna som föll från himlen. "Världarnas krig!" "Skolbiblioteket under attack från yttre rymden!"

Kriget i Ukraina satte stopp på planen. Inbilla oss en invasion? Nej. Ny video. Som jag tror fick rätt budskap. Vi har tillräckligt med utmaningar utan krig. Jag valde att leka istället. Att vi, tillsammans, behövde försvara skolbiblioteket igen. (Det behövdes inte. Det har vi aldrig behövt. Och vad härligt det är.)


Sedan drog FLIPSHIPS-turneringen i gång: sättet lågstadiet fick försvara skolbiblioteket på. Mot utomjordingarna alltså. Samarbetsspelet, som liknar det urgamla videospelet Space Invaders, fångade elevernas intresse ganska bra, och turneringen togs på allvar.

Annonsen:


Och hur en spelomgång såg ut:



Och då vet ni vad som brukar gälla: det finns nämligen ingen tävling på Höjaskolan utan att Towes klass går all in (se tidigare inlägg)... med resultat även här.



Utomjordingarna besegrades!