fredag 7 juli 2023

Läsårsutvärdering: när minus är plus

Jag är glad. Resultaten från skolbibliotekets årliga enkät i ramen för vårt systematiska kvalitetsarbete är inne… med jättebra betyg för bokbeståndet och sättet jag organiserar och förmedlar det (ärligt talat är jag lite osäker ibland om mina insatser syns):



Ännu gladare blir jag över det hyperkritiska omdömet som Höjaskolans undervisande lärare lämnade på vårt samarbete. Ja, jag skojar inte, det gör mig glad, för jag tolkar den uppenbara otillräckligheten såhär: några få kollegor får tydligen jättemycket ut av mig och skolbiblioteket. De visar nu så småningom vägen för de övriga, som upptäcker att de går miste om något. Vissa är kanske avundsjuka när de inser hur mycket de kan tjäna på ett bättre samarbete, medan andra kanske inte riktigt har (hade?) uppfattat att skolbiblioteket är en sak för alla som undervisar, inte bara för lärarna i språkämnena. Hur som helst synliggör enkäten klyftan mellan bibliotekets ”haves” och ”have-nots”, vilket bara kan leda till att fler och fler på skolan vill ha mer och mer av mig och skolbiblioteket!



Förbättringsförslagen som kollegorna lämnade, följer också den positiva trenden. De ligger helt i linje med behov jag själv redan har insett, och inte sällan bekräftar de redan pågående utvecklingar.



Härligt att få ta semester med lite pepp i bakfickan!

Nya topplistor!

Att mäta är att veta, låter det, och siffror har vi. Om vi nu tittar på skolbibliotekets mest efterfrågade (eller snarare mest lästa) titlar, vad kan vi då dra för slutsatser?



Lågstadiet:

Alltid: superhjältar; fotbollsspelare; Naruto; Pokémon; ”bajsboken”.
Kanske: Kattspionerna på Rosengård; Splej; fakta om djur; fakta om andra världskriget; bilderböcker.
Aldrig: mina finaste skönlitterära kapitelböcker.


Mellanstadiet:

Alltid: skräck (”men du har inga riktigt otäcka böcker, Bram!”); Dagbok för alla mina fans; manga; Splej.
Kanske: böcker jag har dubbletter av för att kunna läsa tillsammans med min bästa kompis; böcker med tecknade sekvenser; böcker på engelska.
Aldrig: mina mest känslosamma skönlitterära barnböcker.


Högstadiet:

Alltid: ”jag vet inte”; ”finns den som film?”; tunn och lättläst; böcker jag har sett på TikTok trots att jag är en ovan läsare och oavsett om de nu verkligen passar mig.
Kanske (men jag ger upp lätt, så mina lån kommer att ligga i mitt elevskåp i måååånader): fotboll; häftiga mord; hjärtskärande sorg; sockersöt romantik. Alternativt: en framsida som är cool och nutida.
Aldrig: mina bästa skönlitterära ungdomsromaner.

Elevens val!

I slutet av terminen brukar vi ha kvar en hel undervisningsvecka efter betygssättningen. Alla är trötta och längtar efter lovet, och känslan av att vettigt skolarbete inte är angeläget under just denna vecka kan vara stor. Vi förstår det, men håller inte med. Det är lektionstid, trots allt, och därmed en fråga om rättigheter och skyldigheter. Skola, för skolans skull! Det magiska lärandet! Entusiasmen är låg.

Höjaskolan har i många år försökt lösa problematiken genom att erbjuda högstadieeleverna att få vara med och bestämma vilka ämnen de vill jobba med: en möjlighet till att komma ikapp eller fördjupa sig, med hjälp av extrauppgifter, utflykter eller andra kompletterande aktiviteter. Favoritämnen och måsten. Roligt och meningsfullt.


Nu har skolbiblioteket väl alltid stått till lärarnas förfogande, men ett riktigt samarbete hade aldrig blivit av. Fram till… det är läsåret! Tillsammans med min kollega Saso som undervisar i (bland annat) svenska, höll jag i ett 4 dagars projekt kring textskapande och digital bearbetning med hjälp av Adobe Express. Programmet lockade till sig en blandad grupp elever som trots stor variation i intressen, språknivå och motivation skrev intressanta krönikor och monterade dem till underhållande videoklipp. Kollegialt samarbete! Bibliotek och MIK, integrerade i undervisningen! Konkreta resultat!


GUA, Höjaskolans gemensamt undersökande arbete

En av våra mest spännande pågående projekt inom skolutveckling måste vara GUA, ett ambitiöst kollegialt grupparbete där vi gemensamt undersöker ett praktikproblem i ett avgränsat område där våra elever uppvisar svårigheter. Vi diskuterar, planerar, prövar forskningsbaserade lösningar i klassrummet och följer upp åtgärdernas effekter på elevernas lärande och (förhoppningsvis) måluppfyllelse.


Som skolbibliotekarie kommunicerar jag med flera grupper, men främst ingår jag i och är processtödjare för mellanstadiets Sv/SvA/SO-lag. Lärarna i gruppen har blivit några av mina närmaste samarbetspartners och vi har väldigt intressanta diskussioner ihop.

När vi började för mer än ett år sedan formulerade vi som utgångsfråga: ”hur ökar vi elevernas läslust vid egen/fri läsning av skönlitterära böcker?”. Sedan skulle vi också titta på olika relaterade områden: 1) hur pedagogerna och skolbibliotekarien samarbetar och inspirerar varandra; 2) hur vi presenterar böcker till eleverna och skapar intresse för läsning hos dem; 3) vilka redskap eleverna får för att hålla igång läslusten. Vi genomförde en enkät och jämförde resultaten med läsluststatistikerna i den senaste PISA-undersökningen, och nyligen även med de omtalade PIRLS-resultaten.

Kom ihåg: vi undersöker ett praktikproblem. Så ja, läsningen på Höjaskolan följer sjunkande nationella och internationella trender. Mer än hälften av eleverna tycker inte om att läsa. Hälften av eleverna har svårt för att hitta en bok. Och eleverna tycker inte om att prata om böcker heller.

Vårt första steg blev att ta fram en modell för textsamtal: en egen, färdig, flexibel samtalsmall som kan vara en återkommande, igenkännbar lektionsdel. Den utgår från väldigt korta texter (utdrag, en eller ett fåtal paragrafer lång), en enkel förberedning, tydliga mål, och är genomförbar på en timme.

Vinst, men självklart kvarstår större utmaningar. Trots att vi valde läslust som fokusområde, har vi hittills framför allt jobbat med förutsättningar: läsförståelse och en gemensam läsupplevelse. Våra centrala praktikproblem läslust och läsflyt är fortfarande aktuella men har fått vänta. Vi har nämligen gott om praktiska verktyg, har vi nu för oss. Dags att snarast pyssla ihop ett förbättrat strategiskt tillvägagångssätt för att vidareutveckla elevernas läsförmåga. Avkodning, förståelse, ihållighet. Då kommer lusten sedan!

Mitt fortsatta uppdrag under tiden: entusiasmera och stötta eleverna att hitta en bok som de är intresserade av och som passar dem.

Batmantävlingen 2022-2023

Det var Åses elever som lyckades bryta Towes två år långa segersvit och tog hem läsårets Batmanpris. Nej, 1A blev inte Batman varje månad, men klassen var nästan oslagbar ändå... med totalt 1(!) försenad bok på 10 månader (tal beräknat, som ni vet, vid slutet av varje månad)! Hemligheten: en kombination av motivation, kommunikation och riktigt bra rutiner.


Eftersom Towes klass slutade på en stolt andraplats långt före alla övriga uppfanns (BOOM: överraskning!) ett helt nytt pris också: årets Robin!


Grattis till vinnande lärarna och eleverna! Ni gör mitt jobb såååå mycket enklare.

Jag hade gärna fått fler klasser på tävlingståget. Återlämningen sjönk något under läsåret, och vi är definitivt inte i mål när det gäller att hålla förseningarna under 20%-gränsen.

Förändring = sant!

Som avslutning på läsåret anordnade vår utvecklingssekreterare Carolina en gemensam cykelutflykt. Ett stort gäng skolbibliotekarier från olika skolor i Malmö var med och besökte några av våra arbetsplatser, något som brukar leda till både roliga och lärorika erfarenhetsutbyten. Vilket absolut blev fallet den här gången också!

Gissa? Höjaskolan fick äran att ingå i programmet! Jag passade på att berätta lite om hur jag driver vårt skolbibliotek, varifrån jag får min inspiration, och hur ambitiösa jag tycker vi alla ska vara. Ni som känner mig, vet att jag gärna sätter ribban högt och medvetet kliver utanför boxen för vad som betraktas som vanlig biblioteksverksamhet. Och innan ni tror att jag tycker att jag är sååå speciell, så vill jag att ni inser att vi alla är pionjärer. Måste vara. Våra skolor kännetecknas av olika förutsättningar och behov, där inget är självklart. Dessutom är skolbibliotekets värld i ständig förändring. Det kräver kunskap, visst, och ständig omvärldsbevakning, men även flexibilitet och fyndighet.



Därför slår jag gärna ett slag för att leta efter inspiration utanför vår egen bubbla. Många kulturaktörer har väldigt spännande projekt på gång, som ofta speglas direkt i hur de utformar sina verksamhetsmiljöer. Museer och gallerier som lämnar sina vita salar, presenterar tavlor stående på golvet. maximerar på interaktivitet. Bokhandlar som satsar på upplevelser, live event, sociala medier, rum i rum. Vad hade detta betytt på bibblan? Vilka paralleller kan vi dra?

Varför ens fundera på saken, undrar ni kanske? Jo. Allt handlar om världen. Kontext. Tolkningar. Relevans. Vart vänder sig barn för att sätta omvärlden och sig själva i ett överskådligt sammanhang? Till skolan. Jämfört med folkbibliotek träffar vi också fler barn och unga som inte identifierar sig som läsare. Som ska lockas till berättelser och rika inre världar ändå…

”Det är bara att göra det.”

En stor del av vårterminen ägnade jag åt att presentera olika studietekniktips till eleverna i årskurs 7, 8 och 9. Lektionerna, som hölls under mentorstiden, var framför allt tänkta som en orienterings- och diagnosinsats: hur är det egentligen med våra elevers studievanor? Vad behöver dem för stöd från oss på skolan?

Lika bra att jag delar slutsatserna här också! Hoppas de kan hjälpa oss hjälpa eleverna (ännu bättre)!



Bra nyhet: de flesta elever verkar faktiskt veta vad som krävs, åtminstone på en abstrakt nivå. Hela 52% av eleverna skriver att de inte behöver mer kunskap. Ytterligare 19% tror att ”lösningen” finns redan inuti. Bara 18% av eleverna lyfter konkreta vägledningsbehov: ord och begrepp, läxhjälp, planeringsstöd.

För de flesta är det alltså inte kunskap som saknas. De vet vad ska göras. Ändå lyckas de inte göra det. Därför behöver de hjälp med: disciplin, motivation, lust, ork, och insikt i hur lång tid vissa skoluppgifter tar.

Vi kan stödja med: pepp, prepp, positivitet kring studierna, tydliga delmål, och snabba bekräftelser på framsteg.