Nytt arbetssätt med bokcirklarna!

Att samla ihop skolans mest lässugna elever och få dem att delta i antingen mellanstadiets BOKK LUBB eller högstadiets Höjaskolan läser! var en utmaning redan från början. Inte minst för att jag envisades med drop-in-möten efter lektionstid, kryptisk kommunikation och udda tematiska upplägg. 😉 Men på slutet av förra läsåret kände jag att det verkligen hade blivit dags att tänka om. I stället för att främja läsning hos skolans mest ovana läsare erbjöd jag nämligen de mest motiverade bokslukarna ännu mer av min tid!

 Oliver Jeffers - What We'll Build

Den sedan tidigare etablerade kombinationen av lekar, boktips, högläsning och boksamtal fick stanna, medan själva tillfällena flyttades till klassrummen OCH lektionstid. Nu får alla vara med, även de som ”hatar” att läsa. Temana än så länge: bannlysta böcker, text och bild, den långsamma läsningen:

Hittills fungerar bokklubbarna lite sådär, tycker jag. Jag behöver komma loss från föreläsningsformatet igen. Leka! Överraska! Jag vill svara på frågan ”varför läsa?” så att också ”varför är vi ens här?” lyser igenom. Och påminna mig själv om att det slutliga målet fortfarande är: att förändra skolan.

Läsfrämjande i praktiken

I höstas anordnade Grundskoleförvaltningen två inspirationsträffar där jag, tillsammans med Felix från Nydalaskolan och Johanna från Hyllievångsskolan, fick presentera hur ett skolbiblioteks läsfrämjande arbete kan se ut i praktiken.

Under vår föreläsning fokuserade vi framför allt på praktiska exempel på vad vi gör för att våra elever ska bli läsare, men självklart började vi med hur läskulturen på våra skolor är beroende av strukturella förutsättningar såsom en biblioteksplan, ett bemannat skolbibliotek, en rimlig budget för inköp, samt tydliga, ledningsstyrda ramar för samverkan med lärarna. Först då kan läsfrämjande insatser bli effektiva. (Vad härligt att kunna bekräfta att alla dessa har funnits på Höjaskolan länge!)

Vi pratade också om bibliotekets fysiska miljö som ett lustfyllt rum där tillgång till böcker paras ihop med inbjudande inredning och inspirerande presentation, och där läsglädje synliggörs. Lokalens utformning brukar jag därför återkomma till ofta. Jag har genomfört många mindre inrednings- och förmedlingsförändringar de senaste åren, inte sällan lånade från bokhandlar, kulturhus och muséer i stället för från andra bibliotek… rum som utmanar, väcker nyfikenhet, bjuder in till dialog.

 

Villa Zebra (Rotterdam, NL), Art Basics for Children (Schaarbeek, BE), Van Abbemuseum (Eindhoven, NL)

Skolbibliotekets viktigaste uppdrag är däremot att påverka undervisningen som den sker i våra klassrum. Jag gav exempel på olika aktiviteter som passar högstadiet (delen av presentationen som jag skulle ansvara för), uppdelade efter rubrikerna Läsa och samtala, Leka, Skriva.

Och det här är vad jag tror på (utan att vi riktigt uppnår det just nu):

- Att vi inte ska lämna eleverna ensamma med sin läsning utan behöver bevaka att de verkligen interagerar med texten. Vi får se till att kräva en respons utöver ett kryss på ett bokmärke; bortom ett ja eller nej, rätt eller fel.

- Att detta medför att gemensam läsning i helklass ska inkludera kortare texter också, där eleverna tränar på att läsa med pennan i hand och har möjlighet till fler djupare samtal än bara kring boken som råkar stå i fokus i en hel termin.

- Att vi så småningom utvecklar våra läsläxor och uppgifter om elevernas egen läsning så att de leder till bearbetningsformer som går att använda och sprida i klassrummet, på skolbiblioteket och på nätet.

Finland?!

Jag kan inte finska. Vad gjorde jag då i Finland, en vanlig skolvecka mitt under vårterminen? Förutom att skämmas lite, för vem i offentlig tjänst får någonsin åka såhär långt på jobbuppdrag? Jo, jag var på kurs och studieresa. Tillsammans med 17 andra representanter från Malmö stad faktiskt, vilket hjälpte mot skamkänslorna! I ramen för ett europeiskt (Erasmus)utbyte reste vi till Oulu (Uleåborg) för att jämföra finska skolor och skolbibliotek med hur vi har det här hemma. För att upptäcka likheter och skillnader. Knyta kontakter. Och för att få möjlighet att sätta våra egna arbetssätt i ett bredare perspektiv. Ut ur våra huvud och in i kylan.

Under 3 lärorika dagar fick vi lyssna på en rad presentationer från olika kommunala samordnare. Vi fick besöka 2 olika grundskolor; titta på organisationsprinciper och styrdokument; lära oss om finska idéer kring läsning, medie- och informationskunnighet (MIK), elevhälsa och elevdelaktighet; samtala och inspireras.

 

Som vilken fortbildning som helst bjöd resan på både bra och mindre bra material. Kollegor har redan skrivit (mycket bättre) om den här och här.

Veckans mest oväntade resultat? Ett långsamt sipprande lyft för motivationen till att fortsätta utveckla och förändra verksamheten: jag drömmer på riktigt om… att förändra skolan. Inte precis efter det finska skolsystemet; det finns viktiga skillnader, bland annat i lokal autonomi, men i det stora hela liknar utbildningen i Finland den i Sverige. Frågan som förföljer mig sedan dess låter snarare: ”Skolan: ska den överhuvudtaget se ut som den ser ut idag?”

Jag tror förresten inte att det bara är jag som kom tillbaka med en nyväckt entusiasm. Någonting med just internationell erfarenhetsdelning är annorlunda. Man blir sugen på mer samtidigt som man längtar att få utveckla alla sina nya insikter här i Malmö.

Till exempel ser jag fram emot samarbetet med Höjaskolans nyaste förstelärare Ebba för att främja elevernas läsning. Ska vi få dem att ta körkort kanske?

Jag tänker absolut introducera vissa fina finska verktyg i vår egen MIK-låda (en av mina största förhoppningar innan resan). En kartläggning är redan igång med varje arbetslag. Undrar om vi kan ha med samverkan med vårdnadshavare också? Något föräldramöte i temat?

Sedan vill jag definitivt förvandla läsläxan på mellanstadiet till något roligare, mer givande, med inspiration från Oulus 300 minuters läsutmaning och diplom. Äntligen skicka det där mejlet till Husiebiblioteket om att hitta varandra lite oftare i programsammanhang. Öka samarbete med flera av Biblioteken i Malmö (i Oulu har folk-och skolbiblioteken en gemensam expertgrupp. I all sannolikhet är det inte lika spännande som det låter, någon sekreterare och några bibliotekarier och lärare som träffas, men jag ser framför mig en lokal version av KUR:s Läsråd).

Övertala elevhälsoteamet att titta på styrkebaserad pedagogik. Höja ambitionsnivån på mina biblioteksråd genom att implementera lite av Oulus School of Politics. Och vara glad. Tacksam. Stolt. Att få jobba som skolbibliotekarie på heltid, i klassrummen och med eleverna, utifrån var de befinner sig i sin läsning. (Så har de det inte i Oulu.)

Ni förstår hur mycket jag har att göra…

MEN. Möjligheter! Förtroende, mandat, självbestämmande, resurser, entusiastiska kollegor… Jag behöver inte en byggnad från 2019, eller de finaste, mjukaste möblerna, mindre elevgrupper och att kunna åka skidor till jobbet. Desto gladare är jag över att ha driv. Lust. Ork. Fantasi. En horisont långt bort.

Reflektion värd ett nytt inlägg

Mitt femte läsår på Höjaskolan drar sig mot sitt slut, och det har varit mitt tuffaste hittills. Jag har känt mig missnöjd, orolig, stressad, otillräcklig, misslyckad och ledsen. Men jag är här, fortfarande, i en roll som fortsätter att utmana. Behovet av andrum och återhämtning är tillgodosett. Ambitionen och motivationen lyser tydligare än på länge. 👍

Visst är biblioteket en av mänsklighetens mest fantastiska bedrifter? Samhällets vardagsrum, demokratins barometer? Det där ultimata samla-förvara-dela, det intertextuella nätet, de sociala byteskedjorna? Älskar!

Faktum är dock att vi inte sällan hamnar någonstans mellan dröm och realitet, kännetecknat av allmänningarnas tragedi, administration och sena återlämningar. För mycket och för lite. "Vem bryr sig om skolbiblioteket", typ?

Jag har kommit på att jag inte vill blunda för just den mer jobbiga kontexten… utan att jag vill se den som en absolut nödvändig del av mitt arbete.

För att förverkliga bibliotekets historiska löften i skolmiljön behöver både rummet, samlingen och mina egna frenetiska aktiviteter ett sammanhang. Förankring. Och ja: även friktion. Verksamheten ska bjuda på en meningsskapande interaktion med världen, där vi, personal och elever, hämtar kunskap och fantasi, svar och anknytning. Men inte bara det. Vi ska också möta frågor och murar och verktygen att bemästra dem med.

Hur kan skolbiblioteket förändra skolan? Det är där jag är.

Läsårsutvärdering: när minus är plus

Jag är glad. Resultaten från skolbibliotekets årliga enkät i ramen för vårt systematiska kvalitetsarbete är inne… med jättebra betyg för bokbeståndet och sättet jag organiserar och förmedlar det (ärligt talat är jag lite osäker ibland om mina insatser syns):

Ännu gladare blir jag över det hyperkritiska omdömet som Höjaskolans undervisande lärare lämnade på vårt samarbete. Ja, jag skojar inte, det gör mig glad, för jag tolkar den uppenbara otillräckligheten såhär: några få kollegor får tydligen jättemycket ut av mig och skolbiblioteket. De visar nu så småningom vägen för de övriga, som upptäcker att de går miste om något. Vissa är kanske avundsjuka när de inser hur mycket de kan tjäna på ett bättre samarbete, medan andra kanske inte riktigt har (hade?) uppfattat att skolbiblioteket är en sak för alla som undervisar, inte bara för lärarna i språkämnena. Hur som helst synliggör enkäten klyftan mellan bibliotekets ”haves” och ”have-nots”, vilket bara kan leda till att fler och fler på skolan vill ha mer och mer av mig och skolbiblioteket!

Förbättringsförslagen som kollegorna lämnade, följer också den positiva trenden. De ligger helt i linje med behov jag själv redan har insett, och inte sällan bekräftar de redan pågående utvecklingar.

Härligt att få ta semester med lite pepp i bakfickan!

Nya topplistor!

Att mäta är att veta, låter det, och siffror har vi. Om vi nu tittar på skolbibliotekets mest efterfrågade (eller snarare mest lästa) titlar, vad kan vi då dra för slutsatser?

Lågstadiet:

Alltid: superhjältar; fotbollsspelare; Naruto; Pokémon; ”bajsboken”.
Kanske: Kattspionerna på Rosengård; Splej; fakta om djur; fakta om andra världskriget; bilderböcker.
Aldrig: mina finaste skönlitterära kapitelböcker.

Mellanstadiet:

Alltid: skräck (”men du har inga riktigt otäcka böcker, Bram!”); Dagbok för alla mina fans; manga; Splej.
Kanske: böcker jag har dubbletter av för att kunna läsa tillsammans med min bästa kompis; böcker med tecknade sekvenser; böcker på engelska.
Aldrig: mina mest känslosamma skönlitterära barnböcker.

Högstadiet:

Alltid: ”jag vet inte”; ”finns den som film?”; tunn och lättläst; böcker jag har sett på TikTok trots att jag är en ovan läsare och oavsett om de nu verkligen passar mig.
Kanske (men jag ger upp lätt, så mina lån kommer att ligga i mitt elevskåp i måååånader): fotboll; häftiga mord; hjärtskärande sorg; sockersöt romantik. Alternativt: en framsida som är cool och nutida.
Aldrig: mina bästa skönlitterära ungdomsromaner.

Elevens val!

I slutet av terminen brukar vi ha kvar en hel undervisningsvecka efter betygssättningen. Alla är trötta och längtar efter lovet, och känslan av att vettigt skolarbete inte är angeläget under just denna vecka kan vara stor. Vi förstår det, men håller inte med. Det är lektionstid, trots allt, och därmed en fråga om rättigheter och skyldigheter. Skola, för skolans skull! Det magiska lärandet! Entusiasmen är låg.

Höjaskolan har i många år försökt lösa problematiken genom att erbjuda högstadieeleverna att få vara med och bestämma vilka ämnen de vill jobba med: en möjlighet till att komma ikapp eller fördjupa sig, med hjälp av extrauppgifter, utflykter eller andra kompletterande aktiviteter. Favoritämnen och måsten. Roligt och meningsfullt.

Nu har skolbiblioteket väl alltid stått till lärarnas förfogande, men ett riktigt samarbete hade aldrig blivit av. Fram till… det är läsåret! Tillsammans med min kollega Saso som undervisar i (bland annat) svenska, höll jag i ett 4 dagars projekt kring textskapande och digital bearbetning med hjälp av Adobe Express. Programmet lockade till sig en blandad grupp elever som trots stor variation i intressen, språknivå och motivation skrev intressanta krönikor och monterade dem till underhållande videoklipp. Kollegialt samarbete! Bibliotek och MIK, integrerade i undervisningen! Konkreta resultat!