Bokens Eurydike heter Ella Grey och är Claires bästa vän. Det är utifrån Claires perspektiv vi får följa den gripande kärlekshistorien mellan Ella och Orfeus. Claire och hennes gäng tältar på stranden några dagar. När det mörknat ser de mot himlen och alla stjärnbilder som träder fram.
"Och Lyran ... där. Den starkaste stjärnan i den heter Vega. Lyrans strängar leder ner till Sulafat och Sheliak. Ser ni dem?"
Angeline spelade på sina gitarrsträngar.
"Nej", sa hon. "Men jag hör dem. Gör ni?"
"Ja", sa vi.
Nästa dag vaknar de av musik. En ung man sitter i sandbacken och spelar och sjunger spejande ut mot havet. Han spelar en musik så ljuvlig och intensiv så att till och med att fåglarna kommer ner från himlen och sälarna sticker upp huvudet ur havet. Han säger att han heter Orfeus och vandrar från en plats till en annan. Gänget ber honom spela mer och Orfeus gör dem tillviljes.
Claire ringer till Ella och uppmanar henne till att lyssna. Orfeus tar mobilen från Claire och håller den mot munnen och sjunger för Ella med slutna ögon.
Jag riktigt hörde hennes tystnad.
Orfeus skrattade.
"Säg något" sa han. "Säg vad du heter."
Jag tänkte mig hennes drömska, viskande röst när hon försökte svara.
"Ella Grey", sa han. "Säg något mer, Ella Grey."
Han lyssnade. Och skrattade lite.
"Det här är ...", sa han.
Och så nynnade han en låg, ljuv sång i mobilen och in i Ellas öra många mil bort.
Claire ser hur Ella förändras av kärleken till Orfeus. Håller hon på att förlora sin vän? Ella menar att Orfeus och hon har känt varandra tidigare. Han har känt dem allihop, säger hon. Hon berättar för Claire att Orfeus vill gifta sig med henne. Först motsätter sig Claire till hela idén, men ger sedan vika för Ellas böner. Hela gänget beslutar sig för att fira "bröllop" på stranden. Det blir ett ljuvligt och annorlunda bröllop. Men sedan inträffar en tragedi. Ella blir svårt biten av huggormar och dör. Orfeus blir otröstlig och beslutar sig för att söka efter Ella var hon än befinner sig.
En berättelse med poetiska inslag som du måste läsa. Boken innehåller kraftfulla svartvita illustrationer av Karin Radford. Bland David Almonds tidigare verk kan nämnas "Han hette Skellig".
