Dillon och Robbie är två bröder som bor tillsammans med sin mamma. Killarnas pappan har tidigare misshandlat mamman svårt och därmed fått besöksförbud. Pappan vistas nu på ett behandlingshem.
En dag kontaktar pappan Dillon och Robbie och ber dem följa med på en campingtur. Pappan berättar att han nu mår bra och att mamman givit honom lov att ta killarna med sig. Robbie, som är minst, blir överlycklig. Dillon, som är äldst, är tveksam. Han minns sin pappas brutala sidor, men eftersom han vill gärna tro på att pappan förändrats till det bättre väljer han att följa med. Dillon skriver en lapp till sin mamma. Bara för säkerhets skull...
"Okej, då åker vi", sa pappa. Han gnuggade händerna mot varandra.
"Måste vi inte packa först", frågade Dillon.
"Ni behöver ingenting", svarade pappa.
"Va? Men hur länge ska vi vara borta?"
En konstig min skymtade i pappas ansikte, som om en ilning av smärta just hade farit genom honom. Sedan var leendet tillbaka. "Tre, fyra dagar", sa han. "Vi får se hur det går. Ja, du har rätt - kila upp och packa ett extra ombyte och en varm jacka. Och ta med era sovsäckar."
Dillon blir mer och mer misstänksam. Det är något som inte står rätt till med pappan. När han sedan hittar lappen, som han skrev till sin mamma, på golvet i pappans bil blir han riktigt orolig.
