Jag borde nog dokumentera annat, men det får bli det här virtuella bollplanket istället.
Där har du verkligen levererat. Biblioteket har förändrats. Du har åstadkommit mycket. Även: vad bra du är. Jag vet att det är sant, men jag vet inte om det är sant, och jag betvivlar det starkt, och jag tror inte att jag är där än, och vad har jag gjort för skillnad egentligen? Jag är inte här för bibliotekets skull. Jag är inte här för att nöja mig med en ”välfungerande verksamhet”. Resultat? Knepigt ord. Jag ser lika många framgångar som misslyckanden.
Och om jag nu har lyckats en gång… kan jag göra det igen? Vet jag hur riktig, hållbar, stabil succé ser ut som? Har jag energin som krävs?
Det finns ett värde i att göra något riktigt bra, en gång. Samtidigt följer strukturella effekter först efter en viss ihålighet. Lång exponering, så att säga.
Så ja, jag drabbas väl av höstens förtvivlan. Känslan av att vara otillräcklig. Det är mycket Main Character Energy i skolans korridorer just nu. Elever som kämpar med allt möjligt, och elever som verkar skoja bort skol- och framtid.
Keep going, Bram!
Gör något.
Gör det rätta.
Gör skillnad.
Om jag nu bara visste vad har jag att erbjuda som faktiskt tas emot?
