Under 3 lärorika dagar fick vi lyssna på en rad presentationer från olika kommunala samordnare. Vi fick besöka 2 olika grundskolor; titta på organisationsprinciper och styrdokument; lära oss om finska idéer kring läsning, medie- och informationskunnighet (MIK), elevhälsa och elevdelaktighet; samtala och inspireras.
Som vilken fortbildning som helst bjöd resan på både bra och mindre bra material. Kollegor har redan skrivit (mycket bättre) om den här och här.
Veckans mest oväntade resultat? Ett långsamt sipprande lyft för motivationen till att fortsätta utveckla och förändra verksamheten: jag drömmer på riktigt om… att förändra skolan. Inte precis efter det finska skolsystemet; det finns viktiga skillnader, bland annat i lokal autonomi, men i det stora hela liknar utbildningen i Finland den i Sverige. Frågan som förföljer mig sedan dess låter snarare: ”Skolan: ska den överhuvudtaget se ut som den ser ut idag?”
Jag tror förresten inte att det bara är jag som kom tillbaka med en nyväckt entusiasm. Någonting med just internationell erfarenhetsdelning är annorlunda. Man blir sugen på mer samtidigt som man längtar att få utveckla alla sina nya insikter här i Malmö.
Till exempel ser jag fram emot samarbetet med Höjaskolans nyaste förstelärare Ebba för att främja elevernas läsning. Ska vi få dem att ta körkort kanske?
Jag tänker absolut introducera vissa fina finska verktyg i vår egen MIK-låda (en av mina största förhoppningar innan resan). En kartläggning är redan igång med varje arbetslag. Undrar om vi kan ha med samverkan med vårdnadshavare också? Något föräldramöte i temat?
Veckans mest oväntade resultat? Ett långsamt sipprande lyft för motivationen till att fortsätta utveckla och förändra verksamheten: jag drömmer på riktigt om… att förändra skolan. Inte precis efter det finska skolsystemet; det finns viktiga skillnader, bland annat i lokal autonomi, men i det stora hela liknar utbildningen i Finland den i Sverige. Frågan som förföljer mig sedan dess låter snarare: ”Skolan: ska den överhuvudtaget se ut som den ser ut idag?”
Jag tror förresten inte att det bara är jag som kom tillbaka med en nyväckt entusiasm. Någonting med just internationell erfarenhetsdelning är annorlunda. Man blir sugen på mer samtidigt som man längtar att få utveckla alla sina nya insikter här i Malmö.
Till exempel ser jag fram emot samarbetet med Höjaskolans nyaste förstelärare Ebba för att främja elevernas läsning. Ska vi få dem att ta körkort kanske?
Jag tänker absolut introducera vissa fina finska verktyg i vår egen MIK-låda (en av mina största förhoppningar innan resan). En kartläggning är redan igång med varje arbetslag. Undrar om vi kan ha med samverkan med vårdnadshavare också? Något föräldramöte i temat?
Sedan vill jag definitivt förvandla läsläxan på mellanstadiet till något roligare, mer givande, med inspiration från Oulus 300 minuters läsutmaning och diplom. Äntligen skicka det där mejlet till Husiebiblioteket om att hitta varandra lite oftare i programsammanhang. Öka samarbete med flera av Biblioteken i Malmö (i Oulu har folk-och skolbiblioteken en gemensam expertgrupp. I all sannolikhet är det inte lika spännande som det låter, någon sekreterare och några bibliotekarier och lärare som träffas, men jag ser framför mig en lokal version av KUR:s Läsråd).
Övertala elevhälsoteamet att titta på styrkebaserad pedagogik. Höja ambitionsnivån på mina biblioteksråd genom att implementera lite av Oulus School of Politics. Och vara glad. Tacksam. Stolt. Att få jobba som skolbibliotekarie på heltid, i klassrummen och med eleverna, utifrån var de befinner sig i sin läsning. (Så har de det inte i Oulu.)
Ni förstår hur mycket jag har att göra…
MEN. Möjligheter! Förtroende, mandat, självbestämmande, resurser, entusiastiska kollegor… Jag behöver inte en byggnad från 2019, eller de finaste, mjukaste möblerna, mindre elevgrupper och att kunna åka skidor till jobbet. Desto gladare är jag över att ha driv. Lust. Ork. Fantasi. En horisont långt bort.
Övertala elevhälsoteamet att titta på styrkebaserad pedagogik. Höja ambitionsnivån på mina biblioteksråd genom att implementera lite av Oulus School of Politics. Och vara glad. Tacksam. Stolt. Att få jobba som skolbibliotekarie på heltid, i klassrummen och med eleverna, utifrån var de befinner sig i sin läsning. (Så har de det inte i Oulu.)
Ni förstår hur mycket jag har att göra…
MEN. Möjligheter! Förtroende, mandat, självbestämmande, resurser, entusiastiska kollegor… Jag behöver inte en byggnad från 2019, eller de finaste, mjukaste möblerna, mindre elevgrupper och att kunna åka skidor till jobbet. Desto gladare är jag över att ha driv. Lust. Ork. Fantasi. En horisont långt bort.
