Guldkorn från läsår 2025-2026: en kurs i litteraturdidaktik

Jag fick gå en kurs på Malmö universitet! Under arbetstid! Med 19 andra skolbibliotekarier från Malmö stad! ”Läsfrämjande åtgärder, litteraturdidaktik och skolbibliotekets möjligheter” hette den. Ett större kvitto på att man är proffs finns väl knappast? Det blev mycket kurslitteratur, givande gruppdiskussioner, teknikstrul, och ett omfattande praktiskt arbete på skolan som man sedan skulle redovisa.

Tillsammans med kollega Emil Fältman från Söderkullaskolan kastade jag några elever i årskurs 7 i ett bokcirkelexperiment som undersökte den gemensamma läsningens upplevelsepotential på ett väldigt direkt och explicit sätt. De fick nämligen läsa (och spela) ”Drakborgen - Bokspelsäventyret!” av Dan Glimne, en sådan bok där man som läsare intar huvudkaraktärens perspektiv på riktigt, följer instruktioner, fattar beslut, och styr händelseförloppet genom att bläddra fram och tillbaka till olika numrerade paragrafer.

Ingen lätt uppgift, visade det sig. Eleverna fick möta stora utmaningar i form av en större textmängd än de flesta brukar läsa, en tät stil och ett ovanligt ordförråd (ränsel, fackla,…), typiska drag från fantasygenren (världsbyggande beskrivningar, namn på platser, arter och varelser (orcher, svartalver,…)), och även bara det med att tolka instruktioner.

Det tog en stund att komma in i spelet men ett tvärstopp för upplägget blev det inte. 😥 Eleverna hittade olika strategier för att navigera svårigheterna: de hjälpte varandra, hoppade över vissa ord, sökläste, avbröt varandra för att stanna upp och tolka texten tillsammans (”Vänta, vad?”). De förstod inte allt, men hade roligt när de väl gjorde det. Eleverna berättade sedan att de tyckte om miljön och händelserna, om att få bestämma, att upptäcka vad som väntar på nästa sida, att vinna.

Bakom (förbi) det osäkra trevandet efter förståelse för en främmande text upptäcktes alltså en läs- OCH spelupplevelse som tränar lässtrategier, tränar läsförståelse, får eleverna att resonera, diskutera, fatta beslut tillsammans, och som skapar engagemang och läsmotivation.

Betyg: godkänt, +7,5 hp. Kan absolut bidra till vidare läsning av mer skönlitterära texter… om någon hjälper förmedla.

Höjaskolan läser! (inte)

”Bokhatare? Berätta gärna mer.”

Terapi för icke-läsare, vad löjligt det låter. Samtidigt är det exakt vad månadens avsnitt av vår alternativa bokklubb skulle erbjuda. Ibland förstår man nämligen inte varför en viss bok får stor uppmärksamhet. Och ibland har man känslan av att inte förstå läsning överhuvudtaget. Att det känns som ett tråkigt jobb helt enkelt? Det finns så mycket annat som är lättare, eller roligare?

Mellanstadiets BOKK LUBB följde sedan med i samma spår. Hur pratar vi om (med?) anti-läsare?

Jo, det… är okej, liksom? Alla böcker är faktiskt inte för alla. Du har inte hittat den rätta boken än: den som någon har skrivit med just dig i åtanke. Att identifiera sig som läsare utesluter inte att du är någon annan också, eller först och främst. Möjligtvis har du också blandat ihop lästräning med njutläsning. Glöm inte att träna! Även Zlatan gjorde inte sin debut i landslaget innan han var 19 år gammal. Eller så råkade du förknippa skönlitteraturens utmaningar och underligheter med fel sorts uppgifter och upplevelser. En bok, som ett nytt dataspel, tar tid att utforska. Man ska vänja sig vid kontrollerna. Och ”spara sina framgångar”, genom att reflektera över det man har läst. Så mycket av att läsa blir så mycket mer meningsfullt om man får dela med sig till andra. 

Tjänster som dessutom kan lindra symptom:

- Litsy, bokens Instagram  
- Book Cover Archive, inspirerande omslag  
- The StoryGraph, för bättre rekommendationer  
- Gratisappen Biblio, där det går bra att läsa med dina öron 

Musse & Helium: mysteriet med boksamtalet

Under en hel månad har 3B läst och diskuterat första delen i Camilla Brincks Musse & Helium-serien, Mysteriet med hålet i väggen. I mindre grupper pusslade vi fram långa listor med frågor, kommentarer och insikter som kommer att hjälpa eleverna i deras uppdrag att skriva en egen berättelse baserad på den vi har läst.

Bland annat upptäcktes följande specifika knep som författaren använt:

1. Författaren får oss att acceptera och betrakta Musse och Helium som äkta och levande (huvud)personer istället för (bara) möss. Vi får en massa små beskrivningar, rörelser, gester, ljud. Samtidigt är de inte endimensionella: de är lika fega och dumma ibland som de är modiga och kloka vid andra tillfällen. Och Helium kan absolut inte hålla en hemlighet!

2. Spänningen i boken har sitt ursprung i att allt är ett mysterium. Precis som Musse och Helium vet vi som läser (nästan) ingenting. Vi upptäcker allt tillsammans med dem… Med ett klassiskt undantag: det är bara vi som ser Duvjägarna i sista kapitlet, det gör inte Musse och Helium…

3. I boken används fantasi på ett specifikt sätt. Camilla Brinck leker fortfarande med våra förväntningar om hur saker ska vara och vänder dem till motsatsen: Människovärlden är en tryggare plats än själva Djurriket, rovdjur är vänner, gamen är kock, duvor är farliga, en larv är besatt av hastighet, och (allra tydligast:) man duschar med (snigel)bajs. 💩

4. Inte allt blir dock uppochnervänt. Vi känner igen element också: i både litteratur och film finns en lång tradition av berättelser där djur kan prata, där vänskap växer mellan djur och människor, där portaler förbinder världar och onda varelser med hemlig agenda hotar freden…

Vinn en bok i vårens läsutmaning

Utmaningen gäller elever i årskurs 1-9 på Höjaskolan.