Barnboksveckan, eller hur man får en kollega riktigt, riktigt arg

Sedan ett tag nu har barnboksveckan (som alltid äger rum vecka 46) inlett det nya skolbiblioteksäventyret: en läsutmaning fram till jul, och smyglanseringen av den mystiska följetongen som kommer att ta resten av läsåret att lösa. Det blev väl fallet det här året med.

Som vanligt började allt med att jag vill uppmuntra till läsning… och att jag blir väldigt entusiastisk. Den här gången tyvärr på min kära kollega herr Marshs bekostnad.

 

Jag ”råkade” nämligen påstå att det slutade som det slutade för dinosaurierna för att de inte läste. En gång i tiden fanns det flera tusen dinosaurier på jorden. Långt innan människorna kom. Men så en dag försvann de. De lever inte längre, menar jag. Förmodligen för att de inte läste böcker. Eller för att de inte kunde läsa överhuvudtaget, och sedan tryckte på en lockande röd knapp trots att det fanns en lapp som berättade att man inte skulle trycka på den.

”Nej”, svarade min kollega, ”det var en meteorit från rymden som träffade jorden, orsakade stora naturkatastrofer och förstörde klimatet så att dinosaurierna plötsligt befann sig i en miljö de inte var anpassade till och där de inte kunde överleva.”

Säkert? Var det inte ett hemskt köttätande virus som tog död på alla? Vi har trots allt bara benknotor kvar? Världens första och samtidigt största bilolycka någonsin? En krock som drabbade all morgontrafik, med exploderande lastbilar, förstörda broar och många, många döda dinosauriemammor och -pappor på väg till jobbet eller dinosaurieförskolan? Och vad sägs om den där löjliga möjligheten att dinosaurierna faktiskt är kvar på jorden, som jag demonstrerade genom att vifta med en rosa leksak i den respekterade paleontologens ansikte?

Som ni förstår drev jag det för långt. Så arg han blev! Det kommer att kräva något stort för att få herr Marshs förlåtelse. Som tur är vet jag exakt hur jag bäst kan be om ursäkt: genom att bygga ett jättestort dinosaurieskelett i bibliotekets tak! Med en benknota för varje bok lågstadieeleverna lyckas läsa innan jullovet! Ska vi säga… åtminstone 400?

Inspirationen till läsårets tema: Mass Extinction, av Bulu, publicerat hos Lémployé du Moi, 2011.

Barnboksveckan lyfter biblioteket!

Under barnboksveckan återförenade jag hela lågstadiet med min lillasyster (som finns på riktigt), samtidigt som jag delade med mig av ännu en mystisk händelse som jag har varit med om under min barndom (som... mer eller mindre har hänt på riktigt? Ni som har följt bloggen ett tag blir säkert inte förvånade över att min barndom innehåller spår av favoritförfattaren Shaun Tan).

Veckan rivstartade också höstens läsutmaning: att pynta biblioteket med rymdraketer och astronauthjälmar motsvarande det antalet böcker eleverna lyckas läsa fram till jul. Målet att uppnå: 400 stycken.

Inne i dikthimlen

Diktbollen som inspirerade till vårt stjärnfyllda tak har fått näring. Eller skaffat barn. Eller i alla fall lett till ny poesi. När eleverna skulle välja ord (hittade i böckerna de läst) och skriva dem på stjärnor till skolbibliotekets tak hade de väl inte en aning om att orden skulle kombineras till nya verser. Det är exakt det som har hänt nu. Njut gärna av dessa (lite annorlunda, lekfulla) texter.

Blink, blink!

Det strålar läsglädje från inte mindre än 293 stjärnor i bibliotekets tak! Sedan barnboksveckan har eleverna på lågstadiet alltså läst åtminstone 293 böcker!

Hur blev det nu med… bokormen?

När vi avslutade verksamheten för terminen hade vi redan kommit väldigt nära målet. Det får därför inte vara en överraskning att vi nu (efter långsam insamling av allas jullovläsning) har en orm som slingrar sig runt hela biblioteket. Succé! Bokormen har inte mindre än 432 ringar, ihoplästa i ett stort samarbete av alla elever på lågstadiet. Grattis!

Lågstadiets bokorm har nått nya toppar!

Det var ett tag sedan jag rapporterade om ormens längd, som har börjat bli jättesvår att visa på bild. Jag gör ett försök ändå.

Bokormen efter vecka 5

Stort grattis till alla läsare som hittills har bidragit. Ni är otroligt duktiga!

Bokormen växer!

För en vecka sedan startade en ny omgång av bokormen, ormen som får en till kroppsdel för varje bok eleverna i lågstadiet har läst. Förutom att vi vill upptäcka hur långt vi kan läsa tillsammans, har vi tagit oss an en ännu större utmaning: att låta ormen växa så att den täcker över alla bibliotekets väggar och så att ormen biter sig själv i svansen. Uppskattad totallängd: 45 meter!

Bokormen efter vecka 1...

Bokormen efter vecka 2...

Vårens läsutmaning

Förskoleklasserna samt låg- och mellanstadiet påbörjar en ny omgång bokormar. Förra årets bokorm var mycket uppskattad av eleverna. Flera klasser fick ihop över 300 cirklar i sina bokormar.

Svårighetsgraden för att få en cirkel är individuell för varje elev. Läsningen ska inte kännas som en belastning utan ge en lust till ökad läsning. Det är viktigt att eleven kan redogöra för bokens innehåll och motivera varför den är bra eller dålig.

Vi har nu två vandringspris (F-3 och 4-5), som delas ut till de klasser vars bokormar innehåller flest cirklar. Detta är ett önskemål från mediateksråd Junior, som också har fått till uppgift att räkna cirklarna.

Popcorn och dricka till våra duktiga 2:or på Höjaskolan som har skapat 380 bokormsringar

I tisdags firade vi att 2A och 2B har åstadkommit över 100 ringar i sina respektive bokormar. Tillsammans har de 380 bokringar. Båda klasserna samlades i 2B:s julpyntade klassrum och Anna (skolbibliotekarie) och Ann (elevutbildare) bjöd eleverna på popkorn och dricka. 

En bit av 2A:s bokorm

En bit av 2B:s bokorm. Notera den snygga vändningen

Klasslärarna Eva-Lotta och Gunilla arbetar med bokormen som ett verktyg för att få igång elevernas läsning, vilket de har lyckats med över förväntan. Alla elever läser och ovanligt många elever i åldersgruppen klarar att läsa längre kapitelböcker. Eleverna tycker det är roligt och sporras av att se hur bokormen växer fram. Innan eleven får en ring för sin bok kontrollerar Eva-Lotta och Gunilla att eleven har förstått boken de läst. Eleverna måste också välja böcker som ligger på deras läsnivå. Gärna en liten utmaning.

För att uppmärksamma elevernas prestationer lite extra, fick elevernas gosedjur följa med till skolan. Den elev som ville fick sedan berätta om sitt gosedjur för sina kamrater. Ett första steg i att lära sig att hålla en kort presentation inför publik.

Eleverna 2A och 2B fortsätter med sina bokormar fram till världsbokdagen den 23 april. Då vi mäter den totala längden på Höjaskolans alla bokormar.

Det finns fler klasser som nu börjar passera den magiska gränsen 100 bokormsringar. De kommer också firas med popcorn och dryck. 

Har ni sett 2B:s fina bokorm?

På klassrumsväggen ringlar bokormen fram. Den slingrar sig över trädgrenen och är så uppslukad av sin bok att den inte lägger märke till ugglorna som kommer flygande. Klass 2B är stora bokslukare och bokormen lär nog snart uppnå en betydande längd.

Eleven skriver sitt namn på baksidan av cirkeln och författare och titel på framsidan. Vi försöker tillsammans hitta bra böcker som passar den läsnivå som eleven befinner sig på, samtidigt som eleven ska utmanas i sin läsning. 

När eleverna besöker mediateket för boklån, samlas vi först och pratar om böckerna de läst. De får berätta lite om vad böckerna handlar om och motivera vad de tycker om dem. De bästa boktipsen är ju de som eleverna själva ger varandra!

Hur lång blir Höjaskolans bokorm?

Nu startar vi läsutmaningen "Höjaskolans bokorm". Elever från år 1-9 samt fritids läser, skriver och berättar om böcker fram till världsbokdagen 23 april 2016. Bokormarna växer fram i klassrummenoch för högstadiet i mediateket.

Naturligtvis får eleverna boktips om spännande och intressanta böcker. Vi arbetar med Barnbokskatalogen 2015. Vi har etappmål då klassen har läst ett visst antal böcker. Då gör klassen något gemensamt. Vi avslutar med att mäta bokormarna. Hur lång blir den gemensamma bokormen?