Mysteriet med den svarta lådan

Redan under barnboksveckan i oktober 2022 fick eleverna på lågstadiet i uppdrag att bidra med benknotor till ett stort dinosaurieskelett i skolbibliotekets tak. Varje benknota skulle representera en bok en elev hade läst, och ha med ett ord taget från boken. När dinosaurien till slut var färdigbyggd (någonstans i januari) hade den ett oundvikligt "att"-, "och"-, "är"- och "fotboll"-ben, men även ett "citron"-, "kompisar"-, "mammut"- och "Messi"-ben, och flera "önskelista"-ben.

 

Det var det bästa sättet jag kunde komma på att be herr Marsh om ursäkt för mitt tidigare taskiga beteende… och det funkade. Snart var han på bra humör igen. Han ställde fram en rolig prompt till att skriva en kort dikt om (kanske) undergång och återuppståndelse, för att sedan även presentera sitt utgrävningsspel: en spelliknande aktivitet situerad på skolans mark år 1873. Vi fick placera flyttblock, slå tärningen och lämna egna arkeologiska spår på modellen. Tydligen simulerade spelet ett infekterat arkeologarbete, verklighetsbaserat alltså, där deltagarnas insatser korsar varandra och området förstörs av sprängningar.

 

Under tiden behövde dinosaurieskelettet underhåll ibland, precis som fossilerna som hamnar på ett riktigt museum. Men vet ni vad? När jag skulle laga vår dinosaurie (ett ”laserstråle”-ben hade lossnat, i sig en ganska vanlig händelse, händer mig ofta) upptäckte jag en liten låda undangömd i utrymmet ovanför undertaket... Hur länge hade den legat där? Vems var den? Fanns det fler? Och vad skulle jag hitta om jag öppnade den?

Från och med den dagen, medan den svarta lådan avslöjade hemlighet efter hemlighet, började jag lägga upp videoklipp på mina fynd: gamla foton och något som verkade vara en kod eller ett chiffer. Män i en grop eller gruva. Tältande män. En gubbe med mustasch.

Lågstadieklasserna fick allting digitalt (jag var rätt så nöjd med hur MIK integrerades) och jobbade för fullt för att få fram sanningen. Kunde de knäcka koden? Vad var det för budskap vi hade fått egentligen? Vad var det bilderna syftade på?

Det tog mer tid än vad jag hade räknat med, men till sist kom förklarningen:

Budskapet kom alltså från Edward Drinker Cope, före detta kompanjon till vår egen Othniel Charles Marsh. Som omöjligt kunde vara vid liv. Det vill säga: om han nu var mänsklig.

Lite senare kunde jag bekräfta: herr Marsh var inte människa och inte heller manlig, utan en dinosauriemamma i falskt skägg och människodräkt som nu försökte rymma med sina barn! Jakten var öppen! Tillsammans spelade vi brädspelet Raptor. Marsh kom undan, men velociraptorbarnen stoppades.

Barnboksveckan, eller hur man får en kollega riktigt, riktigt arg

Sedan ett tag nu har barnboksveckan (som alltid äger rum vecka 46) inlett det nya skolbiblioteksäventyret: en läsutmaning fram till jul, och smyglanseringen av den mystiska följetongen som kommer att ta resten av läsåret att lösa. Det blev väl fallet det här året med.

Som vanligt började allt med att jag vill uppmuntra till läsning… och att jag blir väldigt entusiastisk. Den här gången tyvärr på min kära kollega herr Marshs bekostnad.

 

Jag ”råkade” nämligen påstå att det slutade som det slutade för dinosaurierna för att de inte läste. En gång i tiden fanns det flera tusen dinosaurier på jorden. Långt innan människorna kom. Men så en dag försvann de. De lever inte längre, menar jag. Förmodligen för att de inte läste böcker. Eller för att de inte kunde läsa överhuvudtaget, och sedan tryckte på en lockande röd knapp trots att det fanns en lapp som berättade att man inte skulle trycka på den.

”Nej”, svarade min kollega, ”det var en meteorit från rymden som träffade jorden, orsakade stora naturkatastrofer och förstörde klimatet så att dinosaurierna plötsligt befann sig i en miljö de inte var anpassade till och där de inte kunde överleva.”

Säkert? Var det inte ett hemskt köttätande virus som tog död på alla? Vi har trots allt bara benknotor kvar? Världens första och samtidigt största bilolycka någonsin? En krock som drabbade all morgontrafik, med exploderande lastbilar, förstörda broar och många, många döda dinosauriemammor och -pappor på väg till jobbet eller dinosaurieförskolan? Och vad sägs om den där löjliga möjligheten att dinosaurierna faktiskt är kvar på jorden, som jag demonstrerade genom att vifta med en rosa leksak i den respekterade paleontologens ansikte?

Som ni förstår drev jag det för långt. Så arg han blev! Det kommer att kräva något stort för att få herr Marshs förlåtelse. Som tur är vet jag exakt hur jag bäst kan be om ursäkt: genom att bygga ett jättestort dinosaurieskelett i bibliotekets tak! Med en benknota för varje bok lågstadieeleverna lyckas läsa innan jullovet! Ska vi säga… åtminstone 400?

Inspirationen till läsårets tema: Mass Extinction, av Bulu, publicerat hos Lémployé du Moi, 2011.

Skräck!

Halloween. Den kusliga stämningens högtid. Rysningar. Ett dunkande hjärta. Sönderbitna naglar. En lampa som helst aldrig mer ska släckas. Det finns böcker och berättelser som kallar fram mardrömmar lika effektivt som värsta skräckfilmen. Oktober SKA stå för skräckläsning! Och skulle alltså även i år.

Själv tycker jag inte riktigt om skräck, måste jag erkänna. Eller jo, det gör jag, men jag vill inte *bara* bli skrämd. Snarare överraskad, överrumplad, förtrollad, fångad, bortförd. Av komposition. Av världsbyggande. Av idéer.

Enter novellförfattaren Kelly Link, som lyfter berättelser med prestigelöst hög B-film-pulp-känsla till, javisst, storkonst. Som vänder på våra förväntningar tills vi inte riktigt vet vad vi ska tänka eller känna. Jag har säkert nämnt henne förut. Nu fick både mellanstadiets BOKK LUBB- och högstadiets Höjaskolan läser!-deltagare en till chans att upptäcka hennes underbara verk.

Vi läste novellerna Specialistens hatt och Monstret, och prövade kreativt skrivande med "Skräck out"-poesi!

Höjaskolan ryser!

Halloween till ära var vi på besök hos Ungdomshuset (där även kollegorna från Husiebiblioteket och Videdalsskolan var med), lyckades vi få ihop 3 samskapade skräckberättelser, och hade vi läskig högläsning i korridoren utanför biblioteket (när inte eleverna kommer till bibblan, kommer bibblan till dem. Roligt med uppsökande verksamhet).

 

”Vad ska man säga?”

Så lät en av de första reaktionerna efter att vi hade läst ett utdrag ur Shaun Tans Berättelser från innerstaden. Förvirringen! Ordbristen! Så underbart att se hur texten utmanade deltagarna på olika sätt…

BOKK LUBB hade börjat jätteroligt, med ett kort intro om Mary Shelleys Frankenstein och möjligheten att skapa våra egna monster med kroppsdelar och kännetecken från hela världslitteraturen. Harry Potters ärr! Lisas röda mask! Kapten Kalsongs kalsonger!

Men berättelsen om en monsterhaj som vi sedan fick läsa var annorlunda. Relativt svårläst. Konstig. Med ett nästan oförklarligt djup. Vi blev samtidigt glada och ledsna av denna mardrömliknande, uppenbarligen orealistiska historia som ändå påminde oss om saker som händer på riktigt.

Och jag blev otroligt stolt när eleverna, efter att ha analyserat rena terrorn från både monstrets och människornas sida, kom fram till att ”alla är oskyldiga”. Läsningens kraft, hörni!

Action för låg- och mellanstadiet

Är ni beredda att åka på nya äventyr? Sätt er bekvämt i soffan då de här böckerna kommer garanterat att höja pulsen! Skolbibliotekets senaste inköp bjuder på både efterlängtade fortsättningar på populära titlar och fartfyllda serier som precis har börjat.

Min vän Skuggan av Michael Morpurgo

Michael Morpurgo ger sig i denna bok i kast med det aktuella ämnet "flyktingar". Hur det är att fly för sitt liv från det land som man älskar och ser som sitt, men där man inte kan bo. Den farofyllda resan till ett land där man inte är välkommen. Den handlar också om vänskap. Hur viktigt det är att ha vänner som finns tillhanda för att stödja och hjälpa. Både fyrfota och tvåbenta.

Åttaåriga Aman har växt upp i Afghanistan. Han är av hazarastammen, vilka inte gillas av talibanerna. Trots att amerikanerna har besegrat talibanerna finns de fortfarande kvar inom polisen och militären. Amans pappa dödas och Amans mamma torteras svårt av polisen. När sedan mormor dör av den misshandel, som polisen utsätter henne för, bestämmer sig Aman och hans mamma att fly till Amans morbror i England. Med på vandringen följer en liten cockerspaniel. En hund som blivit vän med Aman och som modigt försökt skydda Aman och hans mormor när polisen angrep dem. Hunden får namnet Skuggan.

"Hon må vara en hund, men jag tycker hon är mer som en vän än som en hund, som en vänlig skugga som inte vill överge oss, Man förlorar aldrig sin skugga.", sa Amans mamma.

Resan är fylld med faror. De är inte trygga någonstans. De träffar både goda och onda människor under vägen och frågan är om de någonsin når England och om de får stanna där. Och hur ska det gå för Skuggan. Kan de ta med sig henne till England?

Den här boken vänder sig till elever på mellanstadiet, men kan med fördel läsas av äldre. Boken är välskriven och författaren bygger delsvis sin historia på verkliga händelser, men personerna är fiktiva. Boken är välskriven. Den har korta kapitel och passar utmärkt till högläsning. Mycket att diskutera och fundera på. Den innehåller en hel del otäcka situationer, men våldet är inte detaljrikt beskrivet. Det är en bok som skapar förståelse för hur det är att vara flykting.

Flickan med glasfågeln av Esme Kerr

Fängslande sträckläsning för mellanåldern. Författaren har lyckats skriva en historia som är svår att pausa ifrån. Den är en gnutta sagobetonad, men ändå trovärdig. Den handlar om vänskap, ensamhet samt känslan av att inte bli trodd.

Efter det att den föräldralösa Edies farmor blivit intagen på ålderdomshem får Edie bo hos sin moster, som har tre elaka och bortskämda pojkar. Edie vantrivs och när hon får ett erbjudande att gå på en internatskola, Knights Haddon, tvekar hon inte att tacka ja. Edie ska i gengäld undersöka vad som egentligen händer den ryska prinsessan Anastasia, som är elev på skolan. Är det Anastasia som fantiserar eller sker det hon berättar på riktigt? Anastasias far är orolig för sin dotter och vill ha någon på plats på skolan som smälter in i miljön.

Knight Haddons som Edie nu börjar på är mycket sträng och gammeldags. Mobiltelefoner, klockradio och datorer är inte tillåtna. Eleverna får bara gå till byn på lördagseftermiddagarna och bara om de går två och två. Det är vanligt att elverna får till straff att skriva av bibelcitat hundratals gånger.

Edie hamnar i samma sovsal som Anastasia. De blir goda vänner. Edie ställs inför ett dilemma: Hon vill vara Anastasias vän, men samtidigt arbetar hon ju som spion åt Anastasias far. Vad händer om Anastasia får reda på att Edie ljuger om sin bakgrund? Edie vill inte förlora sin vänskap till Anastasia.

Händelser på skolan medför att Edie till slut inte vet vem hon ska lita på. Rollen som spion är svårare än vad Edie räknade med från början. Det börjar bli farligt.

Kråkviskaren av Jacob Grey

Första boken i serien Feralerna. Den är lämplig för vana läsare i "övre" mellanåldern eller elever i högstadiet. Boken är spännande och välskriven.

En ödesdiger sommar för åtta år sedan svepte en våldsam mordvåg genom staden Blackstone. Människor och djur återfanns döda. Vissa av kropparna hade bitmärken, andra hade krosskador eller visade spår av gift. Enligt chefsbibliotekarien på centralbiblioteket i Blackstone vet ingen än idag vem som stod bakom de mystiska morden.

En som då råkade illa ut är tonårskillen Caw. När han var ett litet barn övergavs han av sina föräldrar och lämnades att växa upp tillsammans med kråkor. Nu bor han i en koja högst upp i ett träd ihop med sina tre kråkvänner. Caw smyger sig ut på jakt efter mat på nätterna och håller sig dold på dagarna. Det ovanliga med Caw är att han kan kommunicera med kråkorna.

Caw har ständigt en återkommande mardröm. Hans föräldrar kastar ut honom från ett sovrumsfönster och en stor flock kråkor fångar upp och släpper försiktigt ner honom på trottoaren. Caw ser en varelse gå mot föräldrarnas hus. Varelsen utstrålar ondska och den bär på en ring vars ovansida har en inristad bild på en spindel på vars kropp kan anas formen av bokstaven M.

Staden drabbas av ytterligare en katastrof. Tre mycket farliga fångar rymmer. Caw blir vittne till detta. En av fångarna har en tatuering som påminner om spindeln på ringen i drömmen. Detta gör Caw blir nyfiken, vilket har till resultat att han blir indragen i händelser som visar sig vara ytterst farliga - en kamp mellan det onda och det goda. Under resans gång får Caw veta att han är en feral - en person som kan kommunicera med djur. I Caws fall med kråkor. Han får också veta att det finns onda och goda feraler. Onda feraler som får sina djur att göra fruktansvärda saker och goda feraler som lever i harmoni med sina djur.

Guldskatten av Suzanne Mortensen

Boken är ett bra val för barn som just knäckt läskoden och längtar efter en lättläst och spännande historia. Texten är skriven med versaler. Meningar är ganska få och lättlästa. Trots den enkla texten har Suzanne Mortensen lyckats skriva en fängslande berättelse. Bokens fina illustrationer i färg är skapade av Lisa Morroni och följer berättelsen väl.

Tim och Tove är ute i parken med Toves valp Ludde. Tove lär Ludde hämta en pinne. När Tim ska kasta pinnen blir det ett riktigt långt kast. Ludde springer efter pinnen och plötsligt är han borta. När Ludde en stund senare dyker fram ur en buske bär han en trasig plastpåse i munnen. Den innehåller guldsmycken. Barnen tror att guldet är stulet och pratar om att larma polisen. De hör plötsligt röster och gömmer sig bakom en stor sten. Är det tjuvarna som kommer för att hämta sin guldskatt?

Stupet av Nigel Hinton

Här är en bladvändare för dig som önskar att läsa en nervkittlande och lättläst bok, som inte är allt för tunn till omfånget (121 sidor). Nigel Hinton är en av de mest lästa författarna på Höjaskolan och "Stupet" lär inte göra någon besviken.

Dillon och Robbie är två bröder som bor tillsammans med sin mamma. Killarnas pappan har tidigare misshandlat mamman svårt och därmed fått besöksförbud. Pappan vistas nu på ett behandlingshem.

En dag kontaktar pappan Dillon och Robbie och ber dem följa med på en campingtur. Pappan berättar att han nu mår bra och att mamman givit honom lov att ta killarna med sig. Robbie, som är minst, blir överlycklig. Dillon, som är äldst, är tveksam. Han minns sin pappas brutala sidor, men eftersom han vill gärna tro på att pappan förändrats till det bättre väljer han att följa med. Dillon skriver en lapp till sin mamma. Bara för säkerhets skull...

"Okej, då åker vi", sa pappa. Han gnuggade händerna mot varandra. 

"Måste vi inte packa först", frågade Dillon.

"Ni behöver ingenting", svarade pappa.

"Va? Men hur länge ska vi vara borta?"

En konstig min skymtade i pappas ansikte, som om en ilning av smärta just hade farit genom honom. Sedan var leendet tillbaka. "Tre, fyra dagar", sa han. "Vi får se hur det går. Ja, du har rätt - kila upp och packa ett extra ombyte och en varm jacka. Och ta med era sovsäckar."

Dillon blir mer och mer misstänksam. Det är något som inte står rätt till med pappan. När han sedan hittar lappen, som han skrev till sin mamma, på golvet i pappans bil blir han riktigt orolig.

Ficktjuvens vän av Bo R Holmberg

En bok för dig som är mellan 9 till 12 år och som gillar spänning och äventyr.

Bokens huvudperson och berättare kallas Örn. Han bor med sina två äldre bröder i ett skjul långt ute på landet. De lever ett fattigt och enkelt liv. Bröderna försörjer sig som tjuvar och är borta i långa perioder från hemmet. Örn sköter den lilla gården. Örn har aldrig stulit något i hela sitt liv. Det vill han heller inte göra. En dag ber bröderna Örn om hjälp att stjäla en skattkista. Han är ju yngst och därmed minst till omfånget. Örn ska krypa genom en trång fönsterglugg och lyfta upp en kista så att bröderna kan nå den. Detta lyckas Örn göra, men bröderna blir upptäckta och alla tre tvingas fly. De jagas av en grupp män. Bröderna blir tillfångatagna och bortförda. Örn klarar sig. Han beslutar sig för att följa efter sällskapet. Bröderna förs till en stad där de spärras in i ett fängelse.

Under sina strövtåg i staden träffar Örn ficktjuvarnas drottning, Marta, som anställer honom som sin medhjälpare. Hon lovar att hjälpa honom att frita bröderna. Detta blir inte enkelt. Livet i staden är fyllt av faror, vilket Örn nu får känna på.

Handlingen utspelar sig i en historisk miljö. Den skildras verklighetstroget och mustigt. Du känner de leriga gatorna under dina fötter, doften av nygräddat bröd får din mage att knorra och du hoppar undan från hinken med avfall som tömms ut direkt på gatan.

"Ficktjuvens vän" är den första delen i serien "Hittebarnet". Nästa del, "Den blodröda manteln" kommer ut i januari 2016. Språket är lättläst och kapitlen korta. Handlingen spännande. Boken fungerar lika bra till egen läsning som till högläsning.