Av författarinnan till Pojkarna, som vann 2011 års Augustpris i kategorin barn- och ungdomsbok. Jessica Schiefauer har en förmåga att skarpt och trovärdigt beskriva människors förhållande till varandra.
En skrämmande berättelse. Fokus ligger på relationen mellan de tre tonåringarna Isak, Ester och Anton. Isak och Ester är två till synes helt normala och alldagliga 17-åringar. De ser sig inte själva som särskilt lockande för det motsatta könet och att de ska finna någon att älska känns avlägset. Men av en slump träffar de varandra och kärlek uppstår. De får nu uppleva en kort tid av flammande förälskelse och passion. Därefter rämnar tillvaron...
Anton är Isaks 15-åriga lillebror. Han tycker mycket om hundar och när den hund som han brukar passa avlivas blir han vilsen och uttråkad. Isak har inte tid med honom. Anton söker sig till ett våldsamt gäng där normala spärrar inte existerar. Anton blir vittne till när killarna roar sig med att trycka ner en liten chihuahua i en toalettskål och därefter spola. Hunden gläfser av smärta och rädsla, men lyckas till sist att fly. En av killarna skrattar och uppmanar Anton till en "High Five".
Anton går genom badrummet. Det klafsar under strumporna. I huvudet dröjer bilden kvar: det skräckslagna lilla djuret, de uppspärrade ögonen, ljuden. Det vänder sig i magen, det brusar i huvudet, hela kroppen är fylld av en sprittande, tvetydlig känsla. Men han går fram till honom, han lyfter högerarmen, klatschar sin handflata mot hans.
Och Anton ler.
Grinet sprider sig i ansiktet, en plågsam och njutningsfull rörelse som inte går att hindra.
Anton blir mer och mer involverad i gängets aktiviteter, men Isak bryr sig inte. När Anton slutligen är med om att misshandla en ung pojke till döds kommer Isak till smärtsam insikt. Ester kämpar med att stödja Isak och att förstå Isaks känslor för Anton.
Ja, Anton är hans bror.
Isak har kanske inte direkt funnits där för honom under deras uppväxt. Han har älskat honom i tysthet under femton år men någon kärlek har han sällat visat, aldrig uttalat. Han har nog aldrig lagt en arm kring lillebroderns axlar, han har aldrig kysst honom på pannan, aldrig slutit honom i sin famn och sagt att han är en storebror att lita på, att öppna sig för. Och nu är det försent. Tiden är slut.
Bokomslaget är trist och inte särskilt säljande, vilket är beklagligt eftersom det här är en bok som du inte bör missa att läsa. Då boken väcker många frågor passar den till intressanta boksamtal i högstadiet.