Michael Morpurgo ger sig i denna bok i kast med det aktuella ämnet "flyktingar". Hur det är att fly för sitt liv från det land som man älskar och ser som sitt, men där man inte kan bo. Den farofyllda resan till ett land där man inte är välkommen. Den handlar också om vänskap. Hur viktigt det är att ha vänner som finns tillhanda för att stödja och hjälpa. Både fyrfota och tvåbenta.Åttaåriga Aman har växt upp i Afghanistan. Han är av hazarastammen, vilka inte gillas av talibanerna. Trots att amerikanerna har besegrat talibanerna finns de fortfarande kvar inom polisen och militären. Amans pappa dödas och Amans mamma torteras svårt av polisen. När sedan mormor dör av den misshandel, som polisen utsätter henne för, bestämmer sig Aman och hans mamma att fly till Amans morbror i England. Med på vandringen följer en liten cockerspaniel. En hund som blivit vän med Aman och som modigt försökt skydda Aman och hans mormor när polisen angrep dem. Hunden får namnet Skuggan.
"Hon må vara en hund, men jag tycker hon är mer som en vän än som en hund, som en vänlig skugga som inte vill överge oss, Man förlorar aldrig sin skugga.", sa Amans mamma.
Resan är fylld med faror. De är inte trygga någonstans. De träffar både goda och onda människor under vägen och frågan är om de någonsin når England och om de får stanna där. Och hur ska det gå för Skuggan. Kan de ta med sig henne till England?
Den här boken vänder sig till elever på mellanstadiet, men kan med fördel läsas av äldre. Boken är välskriven och författaren bygger delsvis sin historia på verkliga händelser, men personerna är fiktiva. Boken är välskriven. Den har korta kapitel och passar utmärkt till högläsning. Mycket att diskutera och fundera på. Den innehåller en hel del otäcka situationer, men våldet är inte detaljrikt beskrivet. Det är en bok som skapar förståelse för hur det är att vara flykting.
