Självklart att jag inte gick in helt oförberett utan tog inspiration från Jenny Edvardssons praktik och senaste bok Läsa och samtala om skönlitteratur – med digitala verktyg.
Av många möjliga plattformar valde jag en befintlig, där skolbiblioteket redan hade ett konto: Instagram. Jag lade upp anpassade citat, boktips och olika omröstningar i temat Världens undergång (vilket jag närmade mig ganska… lättvindigt; tänk gärna pandemier och klimatkatastrofer, men även zombier, utomjordingar och apokalyptiska spådomar). Trots dessa visade det sig vara svårt att engagera eleverna. Rösta i en story: ”okej, varför inte”. Men skriva något i ett kommentarsfält? ”Helst inte!” (Förutom ett olyckligt, icke-okomplicerat tips om Hitlers Mein Kampf som domedagsroman.)
En stor, analog tankekarta bidrog väl med filmtips och nyckelord, men tyvärr ledde en hel veckans insats och ett väldigt rikt tema inte till några djupare reflektioner.
Resultatet av den stora undergångsturneringen blev likadant: inte den rikaste och mest gripande berättelsen överlevde. Jag hade jättegärna sett elever slås om Mats Strandbergs Slutet eller Mats Wahls Blodregn, Dmitrij Gluchovskijs Metro och James Coreys The Expanse, och fått dem att rösta för Cormac McCarthys Vägen, John Wyndhams Triffiderna, och H.G. Wells Världarnas krig.
Har jag några viktiga slutsatser? Kring… fel medium kanske? Eller ovana användare? Nja, jag vet inte, utan tänker i alla fall inte bara hålla Höjaskolan läser! digitalt nästa gång. Sedan ser jag verkligen potential för en både-och-scenario. Jag nådde ju elever som jag annars inte fångar. Men jag tackar framförallt Folkhälsomyndigheten att det här inte är slutet, och att vi fortfarande har öppet!
