Det finns mycket att säga om Bart Moeyaerts Kärleken vi inte förstår. Att den är tråkig, tyckte åtminstone en elev. Då har hen kanske missat spänningen under ytan, men okej. Visst är den i så fall… tråkig på ett intressant sätt? Det händer knappt någonting, medan det samtidigt händer jättemycket. Och så är det ibland. Då sker förändring efter en annorlunda katalysator, som vi varken förväntade oss eller kände igen i stunden.
Vi försökte också titta lite närmare på författarens berättarstil. Jämförde med en viss typ av kinematografi. Ovanlig läsning för ovana läsare. Har det hänt något, när vi sedan lägger ifrån oss boken?
Vi försökte också titta lite närmare på författarens berättarstil. Jämförde med en viss typ av kinematografi. Ovanlig läsning för ovana läsare. Har det hänt något, när vi sedan lägger ifrån oss boken?
