Dags att kicka igång mitt
åttonde (!) år på Höjaskolan, med de senaste verksamhetsstatistikerna som underlag. Jag tycker om att bygga en ny skolstart på data från bibliotekssystemet, och på resultaten från olika utvärderingar och enkäter. Om det är något som ett bibliotek brukar vara bra på så är det att ta reda på saker. Där har vi nämligen (en del av) våra utvecklingsinsatser för i år…
På plussidan ser vi tydligt skolans betydelse för barnens läsning: en klar majoritet läser mest just på skolan, och i samband med det fortsätter antalet lån att vara högt och stabilt. Det finns ett lagom läsintresse hos våra elever, men ett växande motstånd till att prata om sina böcker ju äldre de blir. En utmaning för oss alla är att bli bättre på att diskutera våra läsupplevelser och på de sociala aspekterna av läsning. Kan vi hitta bra strukturer för textsamtal, sätta ord på tankar, sprida läsglädje?
Svagare blev det tyvärr också på andra fronter. Trots att biblioteket har funnits länge (och jag med, I guess 😱) har vi svårt att hålla i gång fungerande samplaneringsrutiner och sätt att integrera skolbiblioteksverksamheten i ”den vanliga undervisningen”. Vi har alltid så bråttom att vi (nödvändigtvis, skulle jag våga påstå) slarvar med avstämningar och samarbeten. Vardagsruset och det enkla ”vi-gör-som-vi-alltid-har-gjort” tar över. Och jag täcker, jag täcker. Mitt osunda reflexsvar på vilken fråga som helst är ”ja”. Har jag tur (läs: ihålligheten) så räcker energin (läs: ihålligheten) till fina engångsprojekt.
Jag har en dröm om ett läsår utan utmattning. De här utvärderingsinsikterna får mig att drömma om det. Om att räcka till och göra det jag ska, med eld och lågor OCH ro och kvalité. Kör vi?
