(Så ditt skolbibliotek är välfungerade, Bram? Inte poängen, läs vidare.)
Digitala medier lever väl på nätet nuförtiden? Skolans digitala utbud är molnbaserat. Eleverna når allt, överallt, även hemifrån, via förinlagda direktlänkar under bokmärkena i sina skoldatorer. Jaja, höll inspektörerna med, men om vi nu ignorerar ambitionen att se skolbiblioteket som en verksamhet som pågår på hela skolan, glömmer alla de framstegen så att säga, då är era digitala medier inte tillgängliga i lokalen i fall en elev har glömt datorn. Det är en liten detalj bara, men ändå. (Jag citerar inte bokstavligen eftersom: ledsen, frustrerad, upprörd. I alla fall precis då.)
Vi fick alltså en anmärkning. (En. Inget mer om digitala medier i olika format och kulturuttryck som på vissa andra skolor.) Sedan försvann de där känslorna av besvikenhet. Vi på Höjaskolan tycker nämligen att vi har lyckats göra något bra av det. Tillgängligheten har lyfts till en styrka. Två arbetsstationer har tillkommit, för att täcka två funktioner. Vi har äntligen implementerat självbetjäning på riktigt, och har samtidigt riktat en strålkastare på dyra resurser som har funnits länge men som hittills inte har använts i tillräckligt stor utsträckning. Hela skolbibliotekets utbud är mer synligt än någonsin. Och det går fortfarande jättebra att nå det även utanför bibliotekets murar. Som i klassrummet, där det gör mest skillnad.
