BOKK LUBB hade börjat jätteroligt, med ett kort intro om Mary Shelleys Frankenstein och möjligheten att skapa våra egna monster med kroppsdelar och kännetecken från hela världslitteraturen. Harry Potters ärr! Lisas röda mask! Kapten Kalsongs kalsonger!
Men berättelsen om en monsterhaj som vi sedan fick läsa var annorlunda. Relativt svårläst. Konstig. Med ett nästan oförklarligt djup. Vi blev samtidigt glada och ledsna av denna mardrömliknande, uppenbarligen orealistiska historia som ändå påminde oss om saker som händer på riktigt.
Och jag blev otroligt stolt när eleverna, efter att ha analyserat rena terrorn från både monstrets och människornas sida, kom fram till att ”alla är oskyldiga”. Läsningens kraft, hörni!
