Läsårsutvärdering: när minus är plus

Jag är glad. Resultaten från skolbibliotekets årliga enkät i ramen för vårt systematiska kvalitetsarbete är inne… med jättebra betyg för bokbeståndet och sättet jag organiserar och förmedlar det (ärligt talat är jag lite osäker ibland om mina insatser syns):

Ännu gladare blir jag över det hyperkritiska omdömet som Höjaskolans undervisande lärare lämnade på vårt samarbete. Ja, jag skojar inte, det gör mig glad, för jag tolkar den uppenbara otillräckligheten såhär: några få kollegor får tydligen jättemycket ut av mig och skolbiblioteket. De visar nu så småningom vägen för de övriga, som upptäcker att de går miste om något. Vissa är kanske avundsjuka när de inser hur mycket de kan tjäna på ett bättre samarbete, medan andra kanske inte riktigt har (hade?) uppfattat att skolbiblioteket är en sak för alla som undervisar, inte bara för lärarna i språkämnena. Hur som helst synliggör enkäten klyftan mellan bibliotekets ”haves” och ”have-nots”, vilket bara kan leda till att fler och fler på skolan vill ha mer och mer av mig och skolbiblioteket!

Förbättringsförslagen som kollegorna lämnade, följer också den positiva trenden. De ligger helt i linje med behov jag själv redan har insett, och inte sällan bekräftar de redan pågående utvecklingar.

Härligt att få ta semester med lite pepp i bakfickan!